Precis som med allt annat är de rådande trenderna (oavsett område) en reflektion och avbild av det samhälle vi lever i. Politiska frågor, konflikter och de senaste teknikvinningarna vävs in i ett nät av visuella trådar där alla kreatörer ges frihet att göra sin tolkning. Resultatet återspeglas i allt från musik, konst och formgivning. En tydligt slutsats är: Vi verkar ständigt längta tillbaka.

 Idag går tiden fort. Den bokstavligen rusar iväg mot framtiden. Spelreglerna för kommunikation kan ändras blixtsnabbt. Vi kan kommunicera ett budskap på några minuter, om inte sekunder och mäta dess effekt i samma stund mottagarens finger nuddar telefonens skärm. Vi kan sprida budskap över hela världen, eller till individer i en viss ålder, med ett visst intresse i ett specifikt geografiskt område med stor precision. Omedelbar verkan. Full effekt.

När en strömning blir dominant i våra kollektiva liv är det nästan som att vi inte vågar blicka framåt av rädslan att inte kunna förutse fördelarna eller konsekvenserna. Vart kommer Virtual Reality-revolutionen ta oss? Vad kommer AI-revolutionen ha för inverkan på våra liv nu när den redan börjat flytta in i våra hem?

Vad ser du? Symbios mellan oss och tekniken, eller ser du ditt kylskåp och grannens brödrost revoltera för ett fritt liv?

Det måste vara en primal reflex som får oss att rygga tillbaka. När saker utvecklas lite för fort och känslan av att inte hänga med infinner sig lutar vi oss tillbaka till ett lugn i det förgångna. I det som passerat och är tryggt, bekant.

Vi har sett det visuellt inom en rad olika områden det senaste decenniet. Återgången till det autentiska och genuina. Eller i alla fall illusionen om det. I den grafiska branschen har trenden varit tydlig. Generellt sätt. Från Apples skeuomorfistiska designprinciper där det digitala skulle återspegla och kännas som det gamla och familjära, till Googles Material Design som håller facklan stadig idag bland de dominerande disiplinerna.

Vi har sett det på logotyper som eftersträvar en känsla av att vara karvade i trä med handskrivna typsnitt i Viktorianska London. Till vilken nytta? Trots att vi vet att det är en illusion bidrar det till ett attraktivt varumärke. Försäljningen av vinylskivor är den högsta sedan CD-skivans intåg, trots att de flesta av oss i alla fall öppnar Spotify varje gång vi ska lyssna på musik, för att det är enkelt. Det materialistiska är bara affektion.

Det måste också poängteras att det är skillnad på vad som är en trend och vad som är praktiskt i det långa loppet. Trender kommer och går men evigheten består, eller? Därför är det viktigt för oss som arbetar med kommunikation att tänka rationellt. Tänka långsiktigt, vara kunniga och observanta och inte i alla lägen fångas av de rådande trenderna, utan se bortom dessa för att skapa något för våra kunder som håller på en längre tidsaxel, eller i alla fall till kylskåpen och brödrostarna styr världen.

Med detta sagt tycker jag att det finns några saker att hålla koll på som jag tror kommer ta allt större plats i det visuella landskapet 2018.

Mer 3D – VR-revolutionen sätter inte bara sina spår i vårt sätt att uppleva saker utan kommer fortsätta färga av sig på andra områden. Räkna med mer tredimensionellt formspråk 2018.

Djärv typografi. Typografin kommer vara en given del av det grafiska innehållet. Glöm Helvetica som nödlösning.

Starka färger och färgtoningar. Vi kommer inte längre behöva vara rädda för att använda starka kontrasterande färger. Släpp lös regnbågen överallt!

Egna bilder – Bildbyråernas tid är snart över. Nu är det slut på ”Happy creative modern American businessman in a casual denim shirt sitting in a multiethnic office at his desktop computer smiling at the camera”. Support din lokala fotograf! Det blir troligen både billigare och bättre.

Mer animerat! Vi kommer få se mer animerade logotyper och rörligt material. GIF’s inkluderat!

Ganska nyligen hade vi en nationell debatt om ordet ”dom”. Den blomstrar ju upp då och då. Att vi borde ändra våra ord ”de” och ”dem” till ”dom”. Varför då? Jo, för att det skriftliga språket mer ska likna det talade. Det blir enklare att göra rätt och det svenska språket utvecklas hela tiden så det är inget konstigt med det.

Hur gör man då? Jo, man väntar tills tillräckligt många använder ordet dom. När lärare lär ut dom istället för de och när våra stora medier så som DN och Svenska Dagbladets journalister skriver dom i stället för de, då har vårt språk utvecklats. Språk-expertens gissning låg ungefär 20 år bort.

När dessa 20 år har gått så är dagens tioåringar 30. Dessa tioåringar kommer säkert att få skriva ”dom” i vuxen ålder. Men frågan är hur stor betydelse ordet ”dom” egentligen kommer att ha i språkdebatten. Den stora diskussionen kommer istället att handla om svengelskan och hur stor inverkan, eller impact, det engelska språket får ha på det svenska.

Denna spaning bygger jag på en kvällspromenad med min tioåring.

10-åring:
– Där är en candy

­Jag:
– Vad gör den?

10-åring:
– Det är godis!

Jag:
– Ja, men vad gör den?

10-åring:
– Den kan power up:a och evolva!

Jag:
–Jaha..??

10-åring:
–Å, där är en Nidorina, den är rare. Ånej, nu är den inte nearby längre…

Pokémons inträde i samhället har gjort att vår yngre generation mixar engelska och svenska ord, helt enkelt för att det låter bra. Undrar om det inte var så det hela började när vi en gång i tiden ändrade oss från att säga ”dem” och i stället sa ”dom”. Det lät liksom bättre.

/Marlene