Långt ute på fjället står vi böjda som ostkrokar över ljungriset. De välanvända sekatörerna börjar ha gjort sitt och gnisslar till varje gång man klipper. Ibland kommer jag på mig att jag måste försöka räta på ryggen. Det går knappt.

Mina kollegor skämtar om att detta påminner om straffarbete. Vilket brott har vi begått för att slava här i ingenmansland och i vår sorgliga lilla kör sjunga Sam Cook’s ”Chain gang”, samtidigt som vi långsamt jobbar oss uppför den branta fjällsluttningen?

Vi röjer en stig på flera mil för hand. Vi går flera timmar ut på fjället för att komma till arbetsplatsen. Vi kånkar spångbrädor och flyttar runt på stenar. Och framför allt har vi släpat på ett 20 kilo tungt motorspett! Hur ska man annars få ned ledkryssen i backen?

Trots allt detta åbäke är alla helt överens: Att bygga vandringsled i Västerbottensfjällen är tveklöst världens bästa sommarjobb!

Från det ena till det andra. Plötsligt är det höst och jag sitter på ett kontor i stan. Det förväntas att jag ska hålla koll på mejl, veta hur en kalender fungerar och förstå vad kreativa och intelligenta människor pratar om på olika möten. Nu är det inte så deppigt som det låter. Kontoret är mysigt och kollegorna är väldigt snälla. Dock en omställning.

Det är en värld jag inte behövt förhålla mig till sedan jag lämnade journalistjobbet på Östersunds-Posten hösten 2018.

Efter 14 år på ÖP var det dags att göra något annat. Trygghetsknarkaren fick stå åt sidan för att kasta sig ut i det okända. Något som visade sig bli en blandning av rörmokarstudier, säsongsjobb i liftkur, vandringsledsbygge och en massa fjälluft. 

Nu är jag tillbaka, hemma i Östersund. När detta fantastiska jobberbjudande kom gick det inte att tacka nej. Det lät allt för intressant. Ett jobb som på många sätt liknar mitt gamla, men samtidigt skiljer sig. Skriva, fotografera och filma känns ju igen. Men på Trampolin får jag även jobba nära och i samarbete med en massa spännande kunder!

Som den snälla person jag är behöver jag dessutom inte så ofta nu trycka upp politiker som dabbat sig mot väggen. Ett viktigt jobb som förstås också måste göras, men gärna av någon annan än mig.

Efter några veckor här i rosa huset börjar den värsta omställningschocken lägga sig. 

Nu ser jag fram emot att lära mig en massa nya saker, och är övertygad om att jag gått från världens bästa sommarjobb till i alla fall Norrlands bästa PR-byrå!