Category

Trampolin PR

GDPR – yrsel? Vi hjälper dig att hålla balansen

By | Digital närvaro, Idé och strategi, Trampolin PR | No Comments

En dag strax innan jul fick jag frågan: Vill du gå en kurs i GDPR? Jag suckade inombords och tänkte ”tråkigt och svårt”, men log glatt mot chefen och svarade: Det gör jag gärna för det är viktigt och intressant. Nu har jag gått kursen och tycker att det är viktigt och intressant, på riktigt. Tycker du fortfarande att det är tråkigt och svårt? Hör av dig!

Det är väldigt många frågor som kommer upp i kölvattnet av denna nya förordning som gäller i alla EU:s medlemsländer från och med den 25 maj 2018. Men det känns okej, eftersom syftet är gott. Syftet är ju faktiskt att skydda dig och mig och vår personliga integritet. Det är bra, även om det medför en del huvudbry och administrativa förändringar.

Det har verkligen blivit en stor grej med utbildningar och information om GDPR. Nätet fullkomligt svämmar över av erbjudanden, tips och råd. Vissa är bra, andra mindre bra, och jag tänker inte förlänga listan här. Däremot kan jag rekommendera er som inte redan gjort det, att se över er verksamhet och identifiera områden som behöver förändras. Vi ska ha respekt för de nya reglerna och med sunt förnuft som ledstjärna får vi söka oss fram och hantera fråga för fråga.

En väldigt konkret fråga som dykt upp hos oss på Trampolin PR är möjligheten att ha alla anställda presenterade på webben. Många företag vill det, men är det okej? Det går att lösa, bland annat genom samtycke, vilket de flesta använder sig av redan idag.

Det går också att söka ett utgivningsbevis. Om ansökan godkänns ska databasens namn, tillhandahållare (alltså den som driver verksamheten) och ansvarig utgivare tydligt framgå på webbplatsen. Ansvarig utgivare är då ansvarig, precis som för vilken publikation som helst.

Låter det svårt eller klurigt? Kontakta oss gärna så hjälper vi dig.

/Annika Lidgren
annika@trampolinpr.se

Niklas: ”Det här blir kul!”

By | Trampolin PR | No Comments

Film- och fotokameran har alltid varit ett redskap för mig att dokumentera världen jag har runt om mig. Från de människor och vänner jag träffar till platser jag besöker.

Jag minns tydligt att jag fick min första filmkamera i födelsedagspresent när jag fyllde 14.
– Men jäklar, det här blir kul!, tänkte jag, kameran blev min dagbok och allt skulle filmas, oftast i sällskap av min storebror Robin.

Under uppväxten var det även full satsning på mountainbike-grenen downhill och målet var såklart att lyckas internationellt.

Våren 2010 hade jag precis fyllt 20 och på egen hand kört de 190 milen ner till Leogang, Österrike, för att köra tredje deltävlingen i världscupen. Storebror Robin var då i ett proffsstall och jag försökte hanka mig fram på sparpengar som jag hade jobbat ihop på den lokala cykelbutiken under vintern.

Tävlingshelgen gick verkligen inte som den skulle, jag vurpade olyckligt under kvalet och blev akut flugen med helikopter till närmaste sjukhuset. Väl där på sjukhuset kunde läkarna konstatera att jag hade en punkterad mjälte och även skador på njurarna, vilket förklarade smärtorna i magen.

Under tiden på sjukhuset byttes den gamla DV-kameran ut och jag fick min första systemkamera, en Pentax K-7. I och med att jag var sängbunden blev de första bilderna med den inte särskilt varierande, en bild på taket, på fötterna, tillbaka till taket igen och så avslutade jag med en bild på maten. Men känslan att titta genom sökaren var den samma som att sitta på cykel, fullt fokus och ren lycka!

Det närmaste tre månaderna efter olyckan spenderade jag på att fotografera, och det blev allt tydligare vad jag ville jobba med när ”cykelkarriären” var över.

Jag fortsatte tävla på internationell nivå i fyra år till innan jag hoppade in i plugget för att studera bildjournalistprogrammet i Sundsvall och våren 2017 fick jag min kandidatexamen.

Det här var lite kort om mig och om hur jag hamnade där jag hamnat. Jag heter Niklas Wallner, utbildad bildjournalist och är det senaste tillskottet på Trampolin pr. Jag kommer framförallt jobba med text, bild och filmproduktion.

Är ni nyfikna och vill bolla filmidéer är det bara att höra av er till niklas@trampolinpr.se

Från saftetiketter till superrubriker!

By | Trampolin PR | No Comments

”Det där är ingen rubrik Annika, det är en saftetikett!”. Nyhetschefen på lokaltidningen skrek högt över hela redaktionen och jag skämdes. Han var inte nöjd, tyckte att jag formulerat en alldeles för mesig rubrik. Det var förmodligen helt sant, även om jag i det ögonblicket hade önskat att han framfört synpunkten lite mer sofistikerat. Men på en redaktion är det raka rör. Så var det i alla fall i början av 90-talet och jag gissar att det är likadant nu.

Det var mitt första jobb. Som nybakad kommunikatör valde jag att först prova på journalistrollen. Det var superkul och väldigt nyttigt! Det har definitivt präglat resten av mitt yrkesliv. Till exempel har jag hittills aldrig missat en deadline, oavsett uppdrag. Att formulera tydliga budskap, så som rubriker, sitter fortfarande i ryggmärgen. Och jag har inga ömma tår.

Senare i livet har jag haft en mer strategisk inriktning. Inom kommunikation såklart, men jag har också arbetat med regional utveckling, glesbygdsproblematik, företagsfrågor, skogsnäring…

Som en ständig ledstjärna lyser vikten av god kommunikation. Den typen av kommunikation som verkligen sker med respekt för varandra, på lika villkor mellan ”sändare” och ”mottagare”. Den typen av kommunikation som kan förändra en organisationskultur, förbättra lönsamhet och dessutom göra allt så mycket roligare! Det behöver inte vara krångligt eller tidskrävande, men man måste tänka.

Genom åren har jag hjälpt ganska många att tänka kommunikation. Ofta har det lett till trevliga aha-upplevelser, men ibland kör man i diket. Det sker till exempel när ”tänket” är påtvingat. Någon som egentligen enbart vill fokusera på sin kärnverksamhet blir påtvingad en kommunikationsstrateg och då kan resultatet bli sisådär.

Bäst går det när någon verkligen vill ha hjälp. Och jag tänker att ni som är kunder hos oss på Trampolin PR vill det. Ni har redan tagit ställning och vänt er till en kommunikationsexpert utifrån ett identifierat behov. Därför känns det så otroligt roligt att få bli er samarbetspartner! Jag kommer att bidra med både min hjärna och mitt hjärta, det kan jag garantera.

Annika Lidgren
Telefon: 070 607 67 31
E-post: annika@trampolinpr.se

Att hoppa från ett tak och inte veta vad man ska göra sen

By | Trampolin PR | No Comments

Den första filmkameran jag höll i min hand var en Super-8. Ett handtag, en lins och riktig film. Det var min storebror som hade letat fram kameran och en gammal mjölburk i plåt som var fylld med film. Uppe på vinden spände han upp filmduken och körde igång pappas gamla filmer på projektorn. Den från Furuviks djurpark var min favorit. Inspelad 20 år tidigare, någon gång runt 1970.

Vi lekte en del med den kameran, fast utan film. Första filmprojektet jag kan minnas vill jag istället placera någon gång i mitten av 90-talet. Då välkammad mittbena, likt Nick Carter i Backstreet Boys, tillsammans med Levis 501 och grungeinspirerade skjortor fortfarande fyllde skolkatalogerna.

Jag och en kompis hade lånat hans föräldrars kamera och skulle spela in en musikvideo till Spencer Davis Groups ”Keep on running”. Jag skulle hoppa från deras garagetak ner i en snödriva iklädd någon form av tomtemask medan min kompis filmade. Musiken kom från en inkopplad bärbar cd-spelare och hela videon skulle spelas in i en tagning eftersom vi inte hade något redigeringsprogram.

Idén om att hoppa från taket var ju givetvis briljant. Däremot hade vi inte riktigt tänkt igenom vad som skulle hända efter de inledande femton sekunderna. I två och en halv minut studsade jag runt i tomtemasken som en galning.

2000-talet kom till min gymnasieskola först 2001 och vi fick därför bekanta oss med analog redigeringsutrustning till att börja med. Videobandare, tidskoder, och dissolves som gjordes med spak istället för med två knapptryckningar. Men hösten 2001 var även våra redigeringsutrustningar digitaliserade och möjligheterna oändliga.

Så vad gjorde vi, jag och mina klasskompisar? Lekte med green screen och textrutor. En favorit var när vi gjorde artistpresentationer till Anderstorpskolan song contest, en lokal variant av Melodifestivalen med tre fullsatta föreställningar. Vi fick en artist att nynna signaturmelodin till Rederiet framför den gröna skärmen. Sen placerade vi honom i miniatyr på en toalettstol och satte textrutan ”Kan du nynna på din favoritlåt?”. Vi var nog mer humorister än filmmakare för det mesta, och inte överdrivet roliga heller alla gånger. Men vi gjorde riktig kortfilm också. Skrev manus bara för möjligheten att ringa ihop ett gäng amatörskådespelare och sätta upp en produktion.

I dag har jag lite andra uppgifter än att hoppa från garagetak. Filmkameran är en mobiltelefon istället för en Super-8.  I ett kommande blogginlägg kommer jag att berätta mer om hur du förbättrar kvalitén på dina mobilfilmer med några enkla knep.

Jag heter Peter Wikberg, är utbildad journalist, hjälper till med form och illustrerar om det behövs. Sen jag flyttade till Östersund för två år sedan har jag jobbat med kommunikation. Här på Trampolin PR jobbar jag främst med copy och film.

Har du tankar om film eller annat kul så kan du alltid slänga iväg ett mail, peter@trampolinpr.se.

Vi hörs!

Hej! Det här är min berättelse

By | Trampolin PR | No Comments

Annja Wikberg Trampolin PR

PR på norrländska och ett företag med hjärtat både i storstan och på landsbygden. Det är precis så, tänkte jag när jag hörde talas om Trampolin PR för första gången, det är precis så jag jobbar. Jag älskar både vischan och staden har aldrig förstått poängen med att krångla till det. Oftast handlar det bara om att göra det som behöver göras oavsett var man befinner sig. Mindre snack och mera verkstad.

Sagt och gjort nu jobbar jag på Trampolin PR. Ibland har man tur eller så har lagen om gravitation gjort så att jag drogs till företaget av helt naturliga skäl.

Oavsett om det rört sig om spännande jakthistorier berättade av min pappa, underfundigheter vid mammas middagsbord eller om jag vikt mig av skratt när jag och vännerna har låtit våra hjärnor löpa amok så stortrivs jag. Enkelheten, fantasierna och överraskningen är de stora nycklarna till en bra berättelse. Nu har jag till och med den stora förmånen att jobba med det professionellt. Nyp mig i armen.

Jag heter Annja Wikberg och kommer ursprungligen från södra delen av Jämtland, det vill säga Bergs kommun för att ta ett lite större grepp då jag har flyttat runt litegrann. Men för att göra det mindre krångligt kan vi bestämma oss för Hackås som ursprungsort. Efter det har vägen gått genom teatersvängen, in på journalistbanan på Östersunds-Posten och vidare mot att bli copywriter på Forsbergs skola i Stockholm. Sedan började jag jobba med marknadsföring och allra senast på Woolpower.

Min tvååriga utbildning i Stockholm bar med sig många saker. Jag fick utveckla mitt skrivande både litterärt och för skarpa uppdragsgivare. Jag lärde mig många nya ord på engelska som inte hade yppats en enda gång bland hänglavarna hemma i Rätan tidigare. Copywriter till exempel, jag visste ungefär vad jag gav mig in på men inte riktigt vad själva titeln betydde. Det saknar svensk översättning men tämligen omgående förstod jag att det skulle kunna kallas reklamskribent eller varför inte textkreatör?

Men jag vill ta ner det ett par pinnhål och göra det mer begripligt så att även hänglavarna skulle förstå. Det är kul att skriva och jag är helt ogenerat nyfiken på det mesta. Det är härligt att gräva runt, förstå och hitta information för att sedan omvandla det till engagerande berättelser. Eller ”storys” som man säger i branschen.

En god vän brukar säga så här när något har gått på tok: ”Äsch, det blev i alla fall en bra historia.” Jag har många sådana historier om mig själv men de kan vi spara till en annan gång. När vi ses kanske jag kan berätta en. Men först och främst vill jag höra din. Skicka ett mail till mig på annja@trampolinpr.se och säg hej.

Varma hälsningar,
Annja

Hammerdal – This is it!

By | PR på väg, Trampolin PR | No Comments

PR på väg betyder också övernattning för oss och inatt har vi campat vi på Route 45 i Hammerdal. Nej vi stuvar inte in oss i vårt mobila kontor (vi får mycket frågor om det) utan vi bor i en stuga.

Campingen har nya ägare, de har endast bott här i fem veckor. Vi blir väl mottagna och när vi frågar om de serverar mat än, det är ju lite tidigt på säsongen, så svarar James ”Vad vill ni ha? Jag lagar gärna!” Vi svarar att vi gärna äter här och med dem. Vi vill ju höra deras story.

Barnen som är 9 och 10 år kan redan förstå lite svenska och föräldrarna hänger med bra. När vi frågar vad som är bäst hittills svarar barnen: paddla kanot och skolan!

Föräldrarna svara: Vi är lyckligare och har mycket mer tid för familjen! Att bo i Sverige är som att gå tillbaka i tiden, inte alls utveckling- eller företagsmässigt, utan på sättet ni lever här. Här är det lugnare, ni är lediga efter jobbet, tar er tid till familjen och stressar inte lika mycket som vi gjorde i Storbritannien, säger James and Julie som driver Campingen tillsammans.

Familjen visar på mod och en nybyggarkänsla. De pratar mycket om att försöka återuppliva campingen som den var förr, när barn i byn lärde sig simma här, ett ställe att samlas på och äta glass och paddla på sommaren, och åka längdskidor på vintern. Vi hoppas och tror att de kommer lyckas.

De trivs jättebra i Jämtland och tycker att de blir väl mottagna. ”This is it” svarar de när vi frågar hur de ser på framtiden. ”Vi tänker stanna här”. Efter mycket skratt och lite allvarsprat så lämnar jag middagsbordet full av inspiration. De vågade lämna stress och krav och istället välja familjen och tiden med varandra. Att de som bonus hamnade i vårt vackra län är jag väldigt glad för!

Möten som dessa gör en glad, berörd och stolt som jämte. Fler liknande möten skulle göra oss alla mer öppna och förstående. Kanske du kan hälsa på en nyinflyttad granne idag?

/Sofia

Mer om Camp Route 45.

Mångsysslande glesbygdsföretag i Sveg

By | Trampolin PR | No Comments

En första reflektion från PR på väg: Glesbygdsföretag är mångkonstnärer. Idag har vi träffat folk i husvagnen, på byn och på en föreläsning och flera av dem vittnar om att när man driver företag i glesbygden måste man vara duktig på mycket. Vi har träffat en skogsföretagare som också är personlig tränare och snöröjare och en butiksägare som säljer alltifrån cyklar till djurfoder och lås- och säkerhetstjänster. Ett annat företag jobbar med både körkortsfotografering, webbsidor och annonsförsäljning. Vi som kommunikationsbyrå I Östersund tycker att vi är breda i vårt utbud om vi jämför oss med byråerna i Stockholm. Det verkar som att desto mindre ort, desto bredare utbud. Inte rocket science kanske, men ändå intressant.

PR på väg

By | Trampolin PR | No Comments

Nu drar vi!
Ja, från stan alltså.
Det är dags för PR på väg. Ett kontor i miniformat som kopplas bakom bilen, inbokade möten med spännande företagare, föreläsningar inom kommunikation och förhoppningsvis storys som slår sönder myter och skapar sanningar.

Vi hör i våra kontakter med företagare och myndigheter, både i Östersund och ute i länet, att det gnälls lite över avstånd, över engagemang och över protektionism. Vi sa ”varför åker inte de större organisationerna och myndigheterna ut mer i länet? Vi kanske skulle hjälpa dem med det?” Men då insåg vi att vi också gnällde över vad andra gör och inte gör. Alltså ändrade vi synsätt och sa; Vi åker själva.

Vi vet att det finns många duktiga och intressanta företag utanför stan. Vi vill veta mer om hur det är att driva företag i glesbygden och vi vill att fler företag utanför stan ska synas. Det finns en bild av att innovation och utveckling händer i stan – vi vill bidra till att visa att det händer i glesbygden också.

Vi tänker under våra turer i länet samla intrycken på vår hemsida, Instagram och Facebook. Hoppas du vill hänga med, antingen online eller på plats.

2 maj i Sveg
3 maj i Storhogna
11 maj i Hammerdal
12 maj i Strömsund

I höst hoppas vi på att dra ut igen. Kanske med några resekompisar från stan?

#prpåväg #prpånorrländska

PR på väg

Hyllad och förolämpad på samma gång

By | Trampolin PR | One Comment

”Mycket bra! Inte visste jag att det fanns så kreativa och duktiga byråer däruppe!”. Den kommentaren fick en kund till oss när de var i Stockholm och presenterade sin årsredovisning, en produkt som vi projektlett, skrivit texter till och layoutat. Hur ska man tolka det; hyllning och förolämpning!?

Ärligt talat är det inte första gången vi hör det. Att kompetens och storstad förväntas gå hand i hand. Det finns en underton som antyder att vi som har valt att vara verksamma utanför storstan inte behöver vara lika duktiga för att lyckas.

Jag tror inte på det. Jag tror att det behövs otroligt mycket kompetens och uppfinningsrikedom för att lyckas i den lilla staden eller på landsbygden. Vi som driver företag utanför storstan blir mästare när det gäller service och att göra kunden nöjd. Vi har inte råd att tappa någon. När marknaden är liten är vi beroende av att våra kunder väljer oss igen, och igen. Det kräver att vi levererar och att vi hela tiden lyckas vässa oss och bli bättre i takt med att förväntningarna höjs. En verklig utmaning!

Trampolin PR har funnits i drygt sju år. Flera kunder har vi jobbat med lika länge. Det är det bästa betyg man kan få tycker jag.

Mottot för Trampolin PR har ända sedan starten varit ”PR på norrländska – mindre snack och mera verkstad”. Det vi menar är att det inte spelar någon roll hur bra planer och idéer man har om man inte har handlingskraft nog att genomföra. Det står vi absolut fortfarande för.

Det jag själv kan fundera lite över idag när det gäller vårt motto är om vi med det är med och sprider bilden av den fåordige (och därmed inte så smarta) norrlänningen? Jag vet inte. Samtidigt är jag oerhört stolt över att driva företag här. Jag vet också att vi är riktigt vassa, bland annat för att vi finns där vi finns.

Kommunikationsbranschen kan vara ganska ängslig. Det är viktigt att vara rätt och korrekt. Jag vet inte om vårt motto är det, men jag tänker faktiskt strunta i det. Vi fortsätter leverera PR på norrländska.

Jag väljer den oängsliga vägen. Det är lite så vi jobbar här uppe! Oängsligt är för övrigt en riktigt bra grogrund för goda idéer. Ännu en anledning till att jag faktiskt är lite förvånad över att inte alla kreativa och duktiga byråer ligger utanför storstan 😉 /Helena