Category

Medierelationer

Vackert tal kostar några kronor extra

By | Medierelationer, Trampolin PR | No Comments

Med veckans Uppdrag Granskning i färskt minne, kan det vara på sin plats att påminna om det mest väsentliga i starka budskap. De måste få kosta. Annars blir de svindyra. Privata Hälsans Förskola får nu betala ockerpriset för vackert tal; ett solkigt varumärke.

Saken: Hälsans Förskola har vid ett par av sina förskolor haft en för snål matbudget. Enligt föräldrar och före detta anställda fick barnen ibland gå hungriga. En av förskolans tidigare anställda kockar hade en matbudget på nio kronor per barn och dag – för frukost, lunch och middag. Vid ett tillfälle blev resultatet vatten och knäckebröd till frukost.

Det här är ett skolboksexempel på hur ett företag aldrig får göra. Bygga hela sitt varumärke på något som de inte lever upp till. Oavsett om Uppdrag Granskning har missat hur väl Hälsans Förskolas verksamhet fungerar i övrigt, är loppet kört om de vid ett enda tillfälle misslyckas att leva upp till kärnan i företaget – hälsoprofilen.

Tänk dig att ett byggföretag, som marknadsför sig med giftfria byggmaterial, bygger ett enda bostadshus vars hyresgäster blir sjuka av limmet i golven. Eller att den rättvisemärkta klädkedjan visar sig använda barnarbete till en ynka procent av sin klädkollektion.

Hälsans Förskola känner sig nu orättvist behandlade. Det säger företaget bland annat i ett debattinlägg i Dagens Samhälle. Under webbartikeln får läsaren med ett enkelt musklick själv ta ställning. I skrivande stund har förskolans vd Malin Hökberg nästan 80 procent av rösterna emot sig. Trots goda argument är slaget alltså förlorat.

De flesta har nog förståelse för att ett företag kan begå ett misstag (olyckshändelse). Det kan till och med vara acceptabelt att samma misstag sker upprepade gånger (systemfel). Men när ett företag inte lever upp till själva grunden i varumärket, raseras förtroendet.

Här följer tre goda råd för att hålla varumärket intakt:

1. Se till att hela organisationen är medveten om varumärket – det vill säga, vad särskiljer oss? Varför söker sig kunderna till oss? Vad är det de uppfattar?

2. Ta reda på vad varumärket innebär i praktiken – det vill säga, hur ska företaget jobba för att alltid säkra varumärket? Se till att hela organisationen är införstådd, i synnerhet ledningen.

3. Fånga upp och åtgärda minsta avvikelse från varumärket, särskilt om du verkar i en bransch som redan är ifrågasatt.

Försvarstal är dålig kriskommunikation

By | Medierelationer | No Comments

Landets revisorsbransch har fått utstå orättvis publicitet. Och den som bär störst skuld är SvD:s ekonomijournalist Carolina Neurath. Så låter försvarstalet från revisorernas branschorgan FAR på resume.se. Men de svingar yxan åt fel håll. 

Allt började med HQ-banks krasch. Revisorsjätten KPMG hamnade under Finansinspektionens lupp för att de agerat på ett lagvidrigt eller åtminstone oetiskt sätt. KPMG:s utpekade revisor, friades i allt väsentligt av revisorsnämnden. Men när strålkastaren väl riktades mot revisorsbranschen, föll ljuset över andra tveksamheter.

Dessa efterspel har medier som SvD, Di och DN rapporterat om de senaste åren, enligt alla journalistiska regelverk (ingen fällning hos Pressombudsmannen). HQ-banks agerande innan kraschen avslöjades av Carolina Neurath, som för övrigt nominerades till stora journalistpriset för sin bok om bankens kollaps. Hon satte stenen i rullning.

Jag tänker inte reda ut vad tveksamheterna hos landets största revisionsföretag handlar om i denna blogg. Att reda ut sakfrågorna och bevisläget kräver utrymme och kompetens som jag saknar. Mitt ämne är FAR:s sätt att hantera sin förtroendekris.

För att bedöma sådant, brukar jag börja hos mig själv. Hade PR-konsulternas branschorgan agerat som FAR i en liknande fråga skulle jag ha känt mig sviken. Det skulle skada förtroendet för alla byråer som jobbar med kommunikation.

FAR gör tvärtom. De menar att hela branschen tagit skada av mediernas negativa rapportering. Men FAR spelar ett högt spel. De slåss för sin yrkesheder med högerhanden, samtidigt som de med vänsterhanden tampas med finansministern om rätten till generös vinstutdelning för att delägarna ska kunna undvika inkomstskatt.

Helt lagenligt, men syftet med skatteplaneringen är att undvika den inkomstskatt som en majoritet av befolkningen betalar. Anders Borg har i tydliga ordalag uttryckt kritik och sagt att skattelagstiftningen inte är till för att gynna de stora revisonsföretagen.

Så har vi alltså en moralklyfta mellan revisorsbranschens försök att bevara sin heder med sin attack mot en hyllad journalist och det av regeringen kritiserade skatteupplägg som samma bransch försvarar. Hur luktar det så här långt?

FAR:s huvudkritik av medierapporteringen, med SvD Näringsliv i spetsen, är att medierna fokuserat på de dåliga exemplen. Vid varje rapportering, oavsett vinkel, borde det vara journalisternas skyldighet att framhålla även goda exempel, argumenterar FAR.

Enligt samma logik borde tillägget ”men alla läkare gör inte fel” vara obligatoriskt när media rapporterar om läkaren som varnas av Socialstyrelsen. När en tjänsteman i en kommun döms för bestickning, borde mediernas rapportering likaså kompletteras med en artikel om andra tjänstemäns utmärkta arbete. Det skulle bli olidlig läsning.

Självklart sköter sig de flesta. Just därför borde FAR svinga yxan mot de revisorer som uppenbarligen rör sig i moralens gråzoner. Annars misstänkliggör de sig själva.

Det tål att sägas igen; journalister har till uppgift att granska och rapportera. Att lyfta fram oegentligheter ligger helt i linje med det journalistiska uppdraget. Och ju mer högljutt försvar från branschen, desto hårdare blir granskningen.

Det vore alltså bättre för FAR att rikta kritiken inåt. Att ta avstånd från bristande yrkesetik och välkomna alla typer av granskningar kan aldrig vara fel. Det skulle signalera öppenhet och mod. Självkritik är alltid välkommen. Särskilt i Sverige.

Den som ändå vill gå i försvarsposition bör vara fullt medveten sin kontext. Om kontexten är ”skatteplanering i näringslivets toppskikt”, blir det öppet mål.

Ytliga budskap är som billigt toapapper

By | Medierelationer, Trampolin PR | No Comments

Jag tänker nu medvetet göra något som jag aldrig skulle råda någon av mina uppdragsgivare att göra. Dunka internrygg offentligt. Men min kollega Jens Blixths senaste blogginlägg med ruriken ”Har du råd att vara ytlig?” var så lysande att jag vill hylla det med en fortsättning. Så här kommer del två i följetongen: content is king.

Inledningsvis en uppmaning till Reinfeldt, Löfven, Romson, Lööf, Björklund, Hägglund och Sjöstedt: tänk och mer och räkna mindre. Annars stannar vi i soffan på valdagen.

Och vad menar jag med det?

Jo, det händer oss alla ibland att toapapperet plötsligt tar slut, trots att vi köpte sex rullar förra veckan. Något måste ha blivit fel, tänker vi. Har vi verkligen slösat så på toapapper? Svaret är oftast nej. Vi har helt enkelt köpt ett undermåligt toapapper. Kritvitt och luftigt rullat till ett lågt pris. En triumf i affären. Men ett fiasko på toaletten.

Dagens politiska debattklimat har samma problem. Under partiledardebatten i söndags tävlade alliansen med den rödgröna oppositionen om hur många miljarder som läggs på skolan, jobben eller klimatpolitiken. Många miljarder blev det. Men SVT:s Mats Knutsson och Camilla Kvartoft brydde sig inte om att fråga om kvaliteten på toapapperet.

Vi vet nu att det inte hjälper att ösa miljarder över Arbetsförmedlingen, utan att ha någon idé om hur miljarderna bäst ska användas för att verkligen få effekt. Vi vet att det inte räcker med miljardregn till fler lärare i skolan (något som för övrigt blev ännu ett lager pseudodebatt om lärartätheten) för att förbättra skolresultaten. Det krävs kvalitet.

Jo, jag vet att journalistiken har en fetisch för stora belopp och procentsatser. Och jag vet att debattformatet i TV inte ger mycket utrymme för långa utläggningar, men det ursäktar inte bristen på kvalitet i kommunikationen hos våra politikertoppar.

Först kommer innehållet, sedan ytan. Först kommer lösningen, sedan miljarderna. Det intressanta är inte priset på toarullen. Det är tyngden och tätheten som ger effekt. Kort sagt – innehållet. Om lösningen verkar genomtänkt, betalar vi gärna för att få bort skiten.

Snö, vind och blod

By | Medierelationer | One Comment

Som en PR-byrå vid foten av fjällvärlden så följer vi vissa ämnen lite närmare. Nyhetsområdena nedan har fått extra mycket synlighet och svarta rubriker i medierna de senaste veckorna och har självklart varit besvärande för berörda personer, företag och organisationer. Men problem, kaos och fuskare kan i nästa steg ge utrymme för ökad kunskap och öppenhet, förutsatt att man är på hugget! När den svarta nyheten kommer så finns det nämligen alltid stora möjligheter för experter och andra att kliva fram och i medierna berätta hur det verkligen ligger till och det behövs.

Snö och Laviner. TT (Tidningarna Telegrambyrå) har under årets första månader skickat fler meddelanden än någonsin om ökad lavinfara i fjällen och det har även gått ett par laviner ­– tack och lov med lycklig utgång. Varje TT-meddelande ger notiser i nästintill alla dagstidningar runt om i landet. Laviner är intressanta, dramatiska och får stort utrymme.  Det är därför enormt viktigt att öka kunskapen hos fjällgästerna men också hos medierna för att det ska bli relevant lavininformation som når läsarna/tittarna.  Jag fick en fråga från en potentiell fjällgäst som undrade  om man verkligen vågar åka till Jämtlandsfjällen nu när det går laviner hela tiden? Påverkas jag av lavinfaran om jag åker i pisten eller åker längd i spåret?

Vind. Efter att Östersundpostens (ÖP) artikelserie ÖM punkt tog upp ämnet vindkraft så har debatten tagit fart på riktigt. Här står ofta ord mot ord, känslorna är starka och debatten blir inte alltid så saklig. Kommunerna använder sitt veto och stoppar vindkraftparker. Vindkraftaktörerna och fjällkommunerna behöver verkligen plocka fram mer fakta och bevis på vad till exempel fjällgästerna tycker. Påverkas de av vindkraften? Förändrar vindkraftsnärvaron fjälldestinationernas image och på vilket sätt?

Blod. Doping. Bloddoping. Uppdrag granskning satte fart på diskussionen om 90-talets bloddoping. Svenska skidförbundet lyckades skickligt, mitt under rådande VM, hålla dagens åkare borta från debatten – de var ju knappt födda när 90-talsrallyt pågick. Nu går svenska åkare ut med sina blodvärden för att bevisa sin oskuld. Granskning på flera plan gör att det faktiskt blir svårare att fuska. Öppenheten med att redovisa blodvärden ger ökat förtroende för sporten. Här finns även goda chanser att presentera morgondagens lösningar för att få fast fuskarna.

Så alla med kunskap om och intressanta vinklar på aktuella nyhetsämnen– kliv fram och berätta – bidra till ökad kunskap genom kommentarer och medieinlägg. Eller varför inte passa på och presentera en lösning på problemet/faran som fått svarta rubriker och bli hjältinna/hjälte?

För övrigt så har vi lärt oss mycket om hästkött senaste veckorna. Vi har också fått bevis på att billig snabbmat inte alltid innehåller det vi tror. Förvånad? Det banar dock väg för något som vi i Jämtland är bra på– fina råvaror och mathantverk. Så kom igen därute, ta chansen att göra problemet till en kommunikationsfördel och till bra synlighet i medierna.

 /Titti

Planera lagom och våga göra

By | Medierelationer | No Comments

På Trampolin PR har vi några hektiska veckor bakom oss. Guldgalan med tioårsjubileum den 11 november har förstås varit en stor sak. Det är fantastiskt rolig att få ha ett sådant stort och publikt uppdrag i företaget. Jag är jättestolt över det och över min duktiga kollega Marlene som är projektledare och gör ett så bra jobb :-).

Själv har jag varit på turné och pratat varumärke, PR, marknadsföring och Sociala medier med företagare runt om i Jämtland.  I kväll var det ”Så lyckas småföretagare med PR” på mysiga hotell Granen i Åre.  Bra diskussioner och många bra idéer blev det. Mitt bästa tips under kvällen var att planera lagom. Välformulerade PR- och marknadsföringsplaner gör ingen nytta så länge man inte också kommer till skott och GÖR saker.  Visst måste man planera men begrepp som vision, mission, usp, esp och liknande kan ge vem som helst prestationsångest. Det gäller att hitta rätt nivå och för ett litet företag har man en väldigt bra grund för sitt PR-arbete om man kan svara på frågorna

–       Vilket är ditt erbjudande?

–       Vad gör dig annorlunda?

–       Vem vill du kommunicera med?

När man planerat lagom handlar det om att våga. Att våga välja – man kan inte kommunicera allt till alla. Och man blir inte intressant för någon om man försöker. Att våga handlar också om att våga göra. Att våga sälja in sig själv som föredragshållare vid en nätverksträff även om det känns lite jobbigt, att våga skriva den där debattartikeln eller att våga bjuda in till sitt lite udda kundevent utan att veta om det blir flipp eller flopp.

Den närmaste tiden kommer jag att hålla lite extra utkik i våra lokala medier för att se om de företagare jag har träffat har vågat ringa och tipsa om sina nyheter. Jag hoppas det, och jag hoppas att det gav resultat.

/Helena

Media – en viktig folkbildare

By | Medierelationer | No Comments

Sitter i hyrbilen i USA och lyssnar på radio. Min man envisas med att lyssna på sportkanaler där man ägnar evigheter åt att analysera redan tråkiga basketmatcher. En lyssnare ringer in för att kommentera en spelare och passar samtidigt på att glänsa med sina omvärldskunskaper ”I’ve been all over the world – East Coast, West Coast…”

Men, hallå, världen är väl större än USA, eller?

Vi äter på favvorestaurangen Chilis och servitrisen undrar var vi kommer ifrån.

– Sweden, svarar vi.

– Sweden??? Never herd of it!

Ok, Sverige är ett litet land, men visst borde det väl ändå låta lite bekant, eller?

På kvällen när vi nöjda och proppmätta på nachos och hamburgare tittar på OS-sändningarna från Vancouver slås jag av hur ointressant det är. Och jag gillar verkligen OS. Men här i USA rapporterar man uteslutande om de egna representanterna. Om USA:s slalomåkare kommer åtta så berättar man det, och inget annat. Om USA kommer tvåa visar man det åket, och inget annat. Inte ens vinnaren omnämns. Det blir inte särskilt spännande.

Det är knappast en analys man ska dra särskilt långt, och jag är ett stort Amerika-fan och vill egentligen inte bidra till befintliga stereotyper, men på nått sätt kändes det ändå bra i min proppmätta mage när jag tänkte på att mina barn kommer att växa upp med falukorv och en medietradition som inrymmer public service och folkbildning.

/Helena