Försvarstal är dålig kriskommunikation

By 29 november, 2013Medierelationer

Landets revisorsbransch har fått utstå orättvis publicitet. Och den som bär störst skuld är SvD:s ekonomijournalist Carolina Neurath. Så låter försvarstalet från revisorernas branschorgan FAR på resume.se. Men de svingar yxan åt fel håll. 

Allt började med HQ-banks krasch. Revisorsjätten KPMG hamnade under Finansinspektionens lupp för att de agerat på ett lagvidrigt eller åtminstone oetiskt sätt. KPMG:s utpekade revisor, friades i allt väsentligt av revisorsnämnden. Men när strålkastaren väl riktades mot revisorsbranschen, föll ljuset över andra tveksamheter.

Dessa efterspel har medier som SvD, Di och DN rapporterat om de senaste åren, enligt alla journalistiska regelverk (ingen fällning hos Pressombudsmannen). HQ-banks agerande innan kraschen avslöjades av Carolina Neurath, som för övrigt nominerades till stora journalistpriset för sin bok om bankens kollaps. Hon satte stenen i rullning.

Jag tänker inte reda ut vad tveksamheterna hos landets största revisionsföretag handlar om i denna blogg. Att reda ut sakfrågorna och bevisläget kräver utrymme och kompetens som jag saknar. Mitt ämne är FAR:s sätt att hantera sin förtroendekris.

För att bedöma sådant, brukar jag börja hos mig själv. Hade PR-konsulternas branschorgan agerat som FAR i en liknande fråga skulle jag ha känt mig sviken. Det skulle skada förtroendet för alla byråer som jobbar med kommunikation.

FAR gör tvärtom. De menar att hela branschen tagit skada av mediernas negativa rapportering. Men FAR spelar ett högt spel. De slåss för sin yrkesheder med högerhanden, samtidigt som de med vänsterhanden tampas med finansministern om rätten till generös vinstutdelning för att delägarna ska kunna undvika inkomstskatt.

Helt lagenligt, men syftet med skatteplaneringen är att undvika den inkomstskatt som en majoritet av befolkningen betalar. Anders Borg har i tydliga ordalag uttryckt kritik och sagt att skattelagstiftningen inte är till för att gynna de stora revisonsföretagen.

Så har vi alltså en moralklyfta mellan revisorsbranschens försök att bevara sin heder med sin attack mot en hyllad journalist och det av regeringen kritiserade skatteupplägg som samma bransch försvarar. Hur luktar det så här långt?

FAR:s huvudkritik av medierapporteringen, med SvD Näringsliv i spetsen, är att medierna fokuserat på de dåliga exemplen. Vid varje rapportering, oavsett vinkel, borde det vara journalisternas skyldighet att framhålla även goda exempel, argumenterar FAR.

Enligt samma logik borde tillägget ”men alla läkare gör inte fel” vara obligatoriskt när media rapporterar om läkaren som varnas av Socialstyrelsen. När en tjänsteman i en kommun döms för bestickning, borde mediernas rapportering likaså kompletteras med en artikel om andra tjänstemäns utmärkta arbete. Det skulle bli olidlig läsning.

Självklart sköter sig de flesta. Just därför borde FAR svinga yxan mot de revisorer som uppenbarligen rör sig i moralens gråzoner. Annars misstänkliggör de sig själva.

Det tål att sägas igen; journalister har till uppgift att granska och rapportera. Att lyfta fram oegentligheter ligger helt i linje med det journalistiska uppdraget. Och ju mer högljutt försvar från branschen, desto hårdare blir granskningen.

Det vore alltså bättre för FAR att rikta kritiken inåt. Att ta avstånd från bristande yrkesetik och välkomna alla typer av granskningar kan aldrig vara fel. Det skulle signalera öppenhet och mod. Självkritik är alltid välkommen. Särskilt i Sverige.

Den som ändå vill gå i försvarsposition bör vara fullt medveten sin kontext. Om kontexten är ”skatteplanering i näringslivets toppskikt”, blir det öppet mål.

Leave a Reply